Tupp & Höns som vi hade under sommaren 2005

Vi har läst för mycket Pettson & Findus, det är helt klart. Det är underbara sagor som alla fyra i familjen tycker om. Pettson har förutom katten Findus också tio höns som pratar med dem hela tiden. Och så frågade en vän i Svartlå om vi ville ha höns, för de var ju så lätta att sköta om. Och till vintern behövde de antingen ha något isolerat eller så kunde man ju nacka dem om man inte ville besvära sig med dem över vintern...

Vi fick 6 dvärghönor och en tupp av våra vänner i Svartlå. Jag byggde en rejält stor bur så att de skulle ha det riktigt bra och ett "tvåvåningshus" där de kunde sova (trodde jag alltså). De sov alla på en lång pinne ovanpå huset, men huset var ju ändå ett bra skydd sen när de började ruva... Det var ju inte meningen, i alla fall inte min mening, att de skulle få kycklingar! Daniel tänkte att de skulle få någon enstaka kyckling och lät bli att ta ägg under en höna som vaktade sina ägg hårt. Snart låg två hönor på ägg, sen tre, sen fyra, sen alla sex och tuppen spatserade runt alldeles själv på gräsmattan!!! Oj, oj, oj, vad gör vi nu, tänkte vi då.

Det blev ca 30 kycklingar totalt, men tyvärr dog en hel del. De 18 som överlevde tills vi hittat ett vinterboende för hönor, tupp och kycklingar bor nu hos en annan vän i Svartlå där de får värme i ett isolerat hönshus. Till sommaren får vi tillbaka de ursprungliga sex hönorna och vår kära tupp Jussi. Kycklingarna bor då kvar hos de som har dem nu över vintern.

En vit och fem svarta hönor hade vi. Här är de ute och "vallar" några kycklingar

Tuppen hette Jussi eftersom tuppen i en Pettson & Findus saga heter det (efter Jussi Björling)

Kycklingarna var SÅ SÖTA! Alla var mörka som dessa, utom en som var vit.

Barnen var himla duktiga på att ta hand om hönor och kycklingar hela sommaren.

Så här ser buren ut från ena hållet...

...och från andra hållet.

Vattenhållare som håller deras bajs från drickvattnet. En sak vi lärde oss att skaffa efter hand.